Klubbinformation
Ledare: En ständigt pågående kamp
Royal Enfield
Classic Camera
25 år med Royal Enfield
Sten över Lundberger
Lettlandsresan
Ett nytt år på gamla cyklar
Bakfjädringar modell 1939
Triumph 6/1 1936
Motorcykelkavalkad
Windmillrallyt 2006. Lediga platser
Urklippssamling till MCHK:s arkiv
Flygande hammockar och annat
En alldeles sann historia
Håll kulan varm
Några tips för bättre bilder
Mc-mässan i Göteborg 2006
Adress evigheten
Vinnaren av 2005 års lottericykel
PåGång 1 2006
Fakta omslag och insidor
Saxat ur tidningen:
Inledningen till en 6½-sidig artikel om Royal Enfield
av Tord Pantzar
Royal Enfield – från Redditch till Madras
En tillbakablick på Royal Enfields skiftande historia och modellprogram, i huvudsak från 1930 och framåt.
Lite företagshistorik.
Företaget hade som bakgrund en mindre mekanisk industri ända från 1800-talets mitt med diverse produkter på programmet, exempelvis velocipeder. På 1880-talet fick man ett kontrakt med Royal Small Arms Factory i Enfield, Middlesex och började tillverka vapen. Samtidigt började men använda namnet Enfield på sina cyklar. Under de första åren på 1990-talet började man att växa ur sina dåvarande lokaler, och en ny större fabrik byggdes i Redditch, sydväst om Birmingham. Här kom man att stanna i 60 år. Under de sista åren då ekonomin sviktade flyttades tillverkningen till underjordiska lokaler i Bradford-on-Avon i Wiltshire, lokaler som man fått överta av försvaret. I dessa lokaler hade man haft en viss tillverkning av avancerade vapen, men under kriget också använt bergrummen för förvaring av värdefulla konstskatter. I dessa lokaler, vars lämplighet förefaller tvivelaktiga, bedrev man produktionen av i första hand de stora twinnarna under senare hälften av 60-talet och till det bittra slutet 1970. Redan innan någon motorcykelproduktion kommit igång hade man myntat sloganen ”Made like a Gun” som ju syftade på vapentillverkningen och som kom att användas som tecken på soliditet och styrka för olika produkter. Framför allt kom ju denna slogan att användas för motorcyklarna.
Det första motordrivna fordonet som konstruerades under namnet Royal Enfield var en fyrhjulig ”cykel”, vilken såg dagens ljus 1898. Denna maskin, tillsammans med något år senare producerade trehjulingar, drevs av DeDion-motorer. 1901 konstruerade man en tvåhjuling med en motor placerad ovanpå framhjulet och som med en korslagd rem drev på bakhjulet (?). Två år senare kom en mer motorcykelliknande konstruktion med motorn placerad i ramen, och 1903 kan därför sägas vara starten för mc-produktionen. 2003 var det alltså 100-årsjubileum vilket firades med en stor samling av trogna RE-åkare och f.d. fabriksanställda, och en paradkörning med Royal Enfield-hojar till fabriksområdet i Redditch genomfördes.
De motorcyklar som producerades var redan från början av god kvalitet och innehöll en del för dessa tidiga år avancerade tekniska lösningar, såsom slutet smörjsystem istället för den då vanliga handpumpsdrivna oljetillförseln till motorn. Man byggde både V-twinnar och encylindriga cyklar under 10- och 20-talen. Dessa var välbyggda och pålitliga och användes i olika tillförlitlighetstävlingar, exempelvis i den första Novemberkåsan 1915, som vi tidigare kunnat läsa om i denna tidning. Den här snabbexposén över Royal Enfields modeller är dock begränsad till perioden fr.o.m. 1930.
I flera av 1930 års motorer, både sidventilare och toppventilare hade man återupptagit idén som man använt i tidigare modeller, nämligen med i motorblocket inbyggd oljereservoar. Man fick genom detta en kompakt motor utan externa oljeledningar. Modellprogrammet omfattade en rad varianter i motorstorlekar från 2-taktare på 225 cc till 4-takts V-twinnar på 976 cc. Bland annat hade man en modell J med 500 cc toppventilmotor med lätt överkvadratiska mått, borrn./slag 85,5 x 85,0 vilket ju inte var så vanligt i dessa långslagiga enstånkors tidevarv. Året efter gick man ännu ett steg mot förfining genom modell JF med en motor med samma mått men med en fyrventiltopp. Fyrventiltoppar fanns med i modellprogrammet t.o.m. 1937, och bland annat deltog en specialpreparerad fyrventilad 500 cc i Isle of Man Senior TT 1935, och slutade 8:a.
Modell K 976 cc 1930.
En mycket Royal Enfield-specifik konstruktion var arrangemanget med dubbla oljepumpar placerade i underdelen av registerhuset och som drevs av en gemensam längsorienterad axel vilken i sin tur drevs av vevaxeln via en snäckväxel. Detta arrangemang fanns på vissa modeller redan i början på 1930-talet och blev så småningom standard på alla encylindriska modeller och senare även på alla parallelltwinnar. I början saknades oljefilter men strax före och framför allt efter kriget infördes ett med oljepumparna hopbyggt filterhus med ett utbytbart filterelement. Undantaget var 500 cc Twin som kom 1949 med ett oljefilter placerat i motorblocket bakom pumparna.
Dubbla oljepumpar á la Royal Enfield.
En förhållandevis modern konstruktion presenterades 1939, nämligen modell G 350 cc Bullet med helt igenom lätt-metallmotor, även cylindern var av lättmetall med Vacrit-stålfoder.
Apropå namnet Bullet som vi väl idag närmast förknippar med efterkrigstidens 350 och 500 cc-maskiner så började man faktiskt att använda det för lite sportigare maskiner redan 1933. Namnet har sedan hängt med ända in i 2000-talet, men det är en senare historia.
Bullet 500 cc 1933 med fyrventiltopp.
Bullet-motor 500 cc 4-valve 1933.
Andra världskriget innebar för Royal Enfield att man tack vare sina robusta och pålitliga motorcyklar fick stora order från det brittiska försvaret. Främst gällde det encylindriska hojar på 250 och 350 cc, men även små lätta tvåtaktare. Man tog fram en mycket lätt 125:a som enkelt kunde transporteras till avlägsna platser, inte minst med flyg. Man landsatte dessa cyklar med fallskärmar, och för att dom inte skulle ta för mycket skada vid markkontakten ”emballerade” man dem i speciella stålburar. Stora mängder motorcyklar levererades alltså till försvaret, och när freden kom hade försvaret ett stort överskott på hojar vilket innebar att man kunde förse det brittiska fordons-suktande folket efter kriget med billiga och robusta bruksfordon. Detta skapade en stor marknad för motorcyklar och ett redan tidigare stort mc-intresse fick en ytterligare skjuts.