Klubbinformation
Ledare: Ideellt arbete - en nödvändighet eller omöjlighet
100 år Moto Rève
Kan man köra Skagen-löpet och Skåne Rundt utan generator?
Apollo JB 150 cc – då och nu
Sidovagnstrial
Visste du detta om vår flitigt använda jeepdunk?
Quo Vadis?
Historien om en gammal Indian som fått nytt liv!
Indian Light Twin 1917 modell O
Indian Prince
Indian Little Twin, ur MCHKs ”Hänt” 1972
En rolig motorcykelhistoria
Emil Salmson
Det gamla gänget, del II
Vinterrallyt 2007
Italienskt skrot – en upplevelse
Vurpor jag minns ...
The International Jam Pot Rally 2006
Mc-mässan 2007
Rolf Gürlich hedersmedlem
Vår medlem Rolf Gürlich har fyllt 95 år!
Snösvängen 2007
Fakta omslag och insidor
Saxat ur tidningen:
Inledningen till en sexsidig artikel:
100 år Moto Rève av Manfred Scholl,
översättning N Porry.
Även de som är rätt kunniga när det gäller gamla motorcyklar har ofta bristande kunskaper när det gäller Moto Rève. Då det är 100 år sedan produktionen startade (artikeln skrevs 2005) är det ett lämpligt tillfälle att åter en gång sysselsätta sig med detta schweiziska motorcykelmärke.
Enligt listor från Trafikmuséet i Luzern fanns det vid denna tid 61 stycken mer eller mindre framgångsrika motorcykelmärken i Schweiz. De flesta av dessa försvann dock från marknaden redan under tiden före den världsomfattande depressionen i början av trettiotalet. Ett av dem var Moto Rève, som existerade från 1905 till 1925.
Det är intressant att Moto Rève etablerade sig på Rue de Lancy i Geneve samtidigt som ett annat företag flyttade ifrån samma gata till större lokaler. Det andra företaget var Motosacoche. I alla fall grundade en herr David med kompanjon år 1905 ett aktiebolag med adress Rue de Lancy 6. Som firmanamn valde man Moto Rève, vilket betyder ungefär ”Drömmotorcykel”.
Ung dam på hemväg från en shoppingtur på sin
Moto Réve, mod A från 1908.
Det går inte längre att bevisa, men ändå förmoda, att också en del tekniker från Motosacoche sökte arbete hos dem för att snabbare kunna förverkliga sina egna idéer om en ny hjälpmotor för trampcyklar. För detta ändamål passade Moto Rèves modell A bra, den var en tvåcylindrig V-motor som, utan hjälpram och andra ändringar, kunde monteras i en vanlig trampcykelram. Vid denna tid hade Motosacoche endast en encylindrig motor på programmet och behövde dessutom en hjälpram. Den såldes i Sverige under namnet ”Motorväskan”. Den första tvåcylindriga motorn från Motosacoche, typ C1, kom först två år senare.
I tidskriften ”det sportiga Schweiz” nr. 396 kan man läsa att Moto Rève modell A under firmachefen herr Davids ledning utvecklades från ritbordet till produktionsfärdig motorcykel på endast fyra månader.
Modell A, 1906-07, engelsk modell.
Modell A presenterades för allmänheten i maj 1906 på Salon du Cycle. Denna första motor var en tvåcylindrig V-motor med cylinderdiameter 50mm och slaglängd 70mm vilket gav en cylindervolym av 274cc. Motorn uppgavs utveckla 2 Hkr. Bensintanken var rektangulär och rymde 3,5 liter bensin och 1,5 liter olja. Cirka 400 av de första cyklarna utrustades med denna bensintank.
De första 100 motorerna byggdes in i engelska BSA trampcyklar och framgafflarna på dessa var ofjädrade. Efter denna första serie tillverkades även ramarna av Moto Rève själva.
Redan den andra versionen av modell A var utrustad för lite mer komfort. Framhjulet var fäst vid en kort svängarm med långa spiralfjädrar. Den gaffeln kallades John Davis fjädring och fanns som extra tillbehör. Några av cyklarna utrustades med en liknande fjädring med påskriften Max Badoni.
Bensintanken hade på 1908 års modell fått en rund genomskärning och var gjord i slät plåt. 1909 fick tanken tre längsgående inpressningar mitt på var sida. Det främre ramröret var dock rakt som på trampcyklar i allmänhet.
I en tredje utvecklingsfas var det främre ramröret böjt. Härigenom kunde motorn monteras lägre vilket medförde lägre tyngdpunkt och bättre vägegenskaper. Men det var inte bara vägegenskaperna som förbättrades, cylindrarna fick också fler kylflänsar för förbättrad kylning.
Uppenbarligen gick affärerna herrarna i Geneve väl i händer. Snart fanns agenter inte bara i Bern och Basel utan också i Frankrike, Italien, Holland, England och till och med Australien. Men vad var det som gjorde Moto Rève så framgångsrikt? Kanske var motorn helt enkelt före sin tid. Tittar vi närmare på motorn hittar vi en teknisk finess. I stället för de vanliga kamsläporna hittar vi rullyftare som ger mindre rullmotstånd, mindre slitage och ökad tillförlitlighet. Magneten drevs genom en serie av sex kugghjul, två av dessa är excentriska. Efter vevaxelns registerdrev kommer det dubbelt så stora kugghjulet på kamaxeln, sedan ytterligare ett på väg mot magneten.
Utanpå detta kugghjul är ett excentriskt drev fastskruvat. Detta är justerbart för inställning av rätt förtändning.
Detta kugghjul driver nästa, likaledes excentriska kugghjul, som är fastskruvat på magnetens axel. Detta arrangemang möjliggjorde användandet av en magnet med 90 graders nockring till en V-2 motor med 63 graders vinkel mellan cylindrarna. Tändintervallerna blev alltså 297 grader resp. 423 grader. De excentriska dreven var monterade så att magnetaxeln i det första läget retarderade i förhållade till vevaxeln (bakre cylindern) och i det andra fallet accelererade (främre cylindern). Denna egenhet behöll Moto Rève under hela tiden man producerade motorer. Man kan förmoda att detta var en bidragande orsak till att motorn upplevdes som mycket svårmekad. Om kugghjulen till tändningen inte var helt korrekt ställda bröts kuggarna av och dreven var förstörda. Denna typ av magnetdrivning förekom inte hos någon annan motortillverkare.
Den märkliga drivningen av magneten med ett excentriskt lagrat drev.