Klubbinformation
Ledare: Roligare i 30?
Lättviktsmotorcykeln:
Auktionsfynd - 105 år gammal motorcykel
Föregångarna till lättviktarna
Cykelmotorn J.A.P.
Historien om Husqvarna med ILO 60cc motor som finns på Motala Motormuseum
REX
Lättviktaren på trettiotalet
Diamant - ”lättviktarens Rolls Royce”
Bonneville Speed Week
Hejdebyloppet
En liten historia - om min Husqvarna 35TV 1935 och mitt möte med Harry ”Professorn” Lundberger
Det gamla garaget
Mc-rally i S. Sandby
En osannolik historia
Aktuellt: Kommentar till indianartiklarna i
MCHK-tidningen nr 1/2007
Digitalbilder till MCHK-tidningen
Nortons sidventilare - från racer till trogen arbetshäst
Fyra röster från sidventilsägare
Tips till sugen köpare
Synpunkter från klubbens märkeskonsulenter
Skåne Rundt tretton gånger
Det mystiska Big Four objektet
Fakta omslag och insidor
Saxat ur tidningen:
Lättviktsmotorcykeln
av Harald ”Nicke” Porry
Bibeln säger: ”I begynnelsen var ordet”. När det gäller motorcyklar gällde snarare: ”I begynnelsen var allting fritt. Ingen skatt eller försäkring, inget körkort behövdes.
Detta roliga tog emellertid delvis slut 1916. Då räknades motorcyklar som automobiler om dom vägde över 150 kg. Då krävdes skatt, försäkring, registrering och körkort. Om dom vägde under 150 kg räknades dom som motorcyklar och allt var fortfarande fritt. År 1920 sänktes 150 kg-gränsen till 50 kg
Från 1927 räknades alla motorcyklar som ”vuxna” med alla pålagor.Det gjordes dock ett undantag, för en velociped försedd med en påhängsmotor var det fortfarande fritt om ekipagets vikt ej översteg 45 kg. Detta fordon kallades lättviktsmotorcykel. En velociped på den tiden var rätt hög och den hade bara en broms, den i baknavet. Genom åren ökade dock motorernas cylindervolym och effekt och lättviktsmotorcykeln blev genom sina dåliga vägegenskaper och dåliga broms att rätt olycksdrabbat fordon.
År 1936 ”justerades” bestämmelserna så att motorn på lättviktsmotorcykeln inte fick väga mer än 20 kg och föraren måste ha fyllt 16 år. Samtidigt bestämdes att en motorcykel med vikt understigande 75 kg. inte fick medföra passagerare.
Sommaren 1939 försvann den ”fria” motorcykeln, alla motordrivna tvåhjulingar skulle registreras och försäkras och föraren skulle ha ett enklare körkort. Det märkliga var att denna regel endast skulle gälla året ut. Därefter kunde ägaren av en lättviktsmotorcykel som han/hon ägt och brukat före 1/7 1939 få den registrerad som motorcykel. Det gick också att få det enklare körkortet utbytt mot ett normalt mc-kort utan några ytterligare prov e.dyl.
Begreppet ”lätt motorcykel” nämns inte i lagtexterna. Det var tydligen antingen lättviktsmotorcykel eller motorcykel.
Men kanske inte ändå; Rex lancerade 1936 en motorcykel med 125cc Villiersmotor, utan trampor men med kickstart. Den vägde 65 kg. Där annonserade man att trafikförsäkringen var 40% billigare än på en tung mc. Vi får komma ihåg att på den här tiden fick man åka tung cykel vid 16 års ålder.
Slutsatsen av ovanstående skulle i så fall vara att alla 98:or som vi kallar lättviktare i verkligheten inte alltid var lättviktsmotorcyklar.
Det är oklart (åtminstone för mig) när begreppet ”lätt motorcykel”, d.v.s. 75 kg tjänstevikt, två av varandra oberoende bromsar blev en ny mc-kategori. Men den fanns i alla fall 1946 när de första Svartqvarnorna började synas på vägarna.
Denna artikel om lättviktsmotorcyklar och lätta motorcyklar kommer att publiceras i två delar:
Den första om lättviktsmotorcykeln sträcker sig fram till drygt 1940 och den andra som nästan säkert kommer i nr 3/07 kommer att handla om de lätta motorcyklarna under 75 kg efter andra världskriget.
LÄTTVIKTAREN PÅ TRETTIOTALET
av Harald ”Nicke” Porry
I början av 30-talet rådde en global depression med hög arbetslöshet och sjunkande industriproduktion. Exempelvis för Husqvarna minskade mc-försäljningen från 2000 enheter 1930 till 950 st. 1934 samtidigt som man ökade sin marknadsandel. Situationen utomlands var liknande. Tyskland hade dessutom redan tidigare plågats av krigsskadestånd och svår inflation.
De båda tyska motortillverkarna Fich-tel & Sachs och ILO satsade klokt nog på att börja tillverka små lätta, enkla och billiga 2-takts påhängsmotorer att sättas på vanliga trampcyklar.
Sachs presenterade 1930 sin första motor för lätta motorcyklar. Den kallades 74 M 32 och hade 74cc cylindervolym (42 x 54mm), svänghjulsmagnet och 2-växlad låda sammanbyggd med vevhuset. Effekten uppgavs till 1,25 Hkr vid 3400 varv. Hösten 1931 följdes den av en förbättrad version med ny cylinder och förgasare, kullagrad vevaxel, kapslad magnet m.m. Hösten 1933 kom 98:a med 6 mm större cylinderdiameter och en 16,5 mm förgasare och effekten ökade till 2,25 Hkr. Denna förstorade modell kallades 98 M 32. 1934 ändrades topplocket och därmed kan man säga att Sachs 98:a hade funnit sin form för de närmaste 5 åren.
Sachs 74 M 32
ILO valde ett koncept som DKW prövat 9 år tidigare. Motorn låg på pakethållaren med cylindern framåtriktad, den var en 2-taktsmotor på 60cc med svänghjulsmagnet. Den saknade växellåda men hade en frikoppling. Typen kallades F60. Motorn drev bakhjulet med en kedja som löpte från motorn ner till en kedjekrans som var fastbultad på bakhjulets vänstra sida.
Ovanpå motorn låg bensintanken. Motorn levererades som en komplett påhängsmotor med tank, alla fästen för motorn, kedjekrans och de två reglagen med kablar. Den fanns i två utföranden, dels den tidigare nämnda F60 för montering på pakethållaren och F60R för montering i ramen.
Motorn började tillverkas 1931 och 1932 började Monark sälja herrcyklar med F60-motorer. Monark började samma år också att sälja cyklar monterade med Sachs 74cc motor. År 1934 började också Husqvarna sälja cyklar med ILO F60-motorer men sålde också båda motortyperna F60 och F60R lösa för montering på egen cykel.
ILO F60
Vad som är mycket lite känt är att 1935 köpte Husqvarna 80cc 2-växlade ILO-motorer av typ F33/80.
Det var inte bara själva motorn som köptes. ILO sålde motorn som en komplett sats där allt ingick som behövdes för att förvandla en cykel till lättviktare. Där ingick också avgasrör med ljuddämpare, förgasare med reglage, bensintank, växlingsreglage, motorfästen m.m. Husqvarna köpte också den fjädrande framgaffeln från ILO. Det var en pendelgaffel som fjädrade med hjälp av små bladfjädrar.
Monark 98 cc 1936 med ILO-motor.
1936 köpte både Monark och Husqvarna 98cc 2-växlade ILO-motorer. Dessa utvecklade 2,8 Hkr och hade beteckningen FM 100. Utöver motorn var Husqvarnan densamma som förra året, alltså med ILO:s pendelgaffel med bladfjädrar. Denna framgaffel användes fram till någon gång under första halvåret 1937 då den ersattes av Husqvarnas egen framgaffel med små gummikuddar som fjädringselement. Det var första gången Husqvarna använde gummi i sina fjädrande framgafflar, men ingalunda den sista.
Monark hade 1932 även en modell med Sachs 74 M 32- motor.
Det är svårt att avgöra vem som kopierade vem, men ILO FM 100 och Sachs 98 M 32 motorerna är till förväxling lika.
Receptet för en lättviktare blev alltså: Man tager en herrcykel, helst lite förstärkt och gärna med hjul med ballongdäck. Vidare köper man kompletta motorsatser från en tysk fabrik, skruvar ihop bitarna till en lättviktare. Det är då inte konstigt att Husqvarnas och Monarks lättviktare var lika. Skillnader var att HVA hade den tidigare nämnda fjädrande framgaffeln medan Monark satsade på en frambroms.