Klubbinformation
Ledare: Detta hände 2002
H.R.D.
Åke, brättelsen om en mycket god vän
AJS K8 500 cc 1928
Håll ångan uppe!
Efterlysning
MCHK-race på Midlanda Motor Park
Bokrecension; Saxtorps Grand Prix
2-taktsrally - mopedrally
In Memoriam
37-års racet
Mälardalsrallyt
Båvenrundan
Scooter - frihet med attityd
Kanalrallyt
Skåne Rundt
Innehåll och insidor
Saxat ur tidningen:
Inledningen till en 15-sidig artikel om HRD
av Hans Blomqvist
För den som idag står i begrepp att köpa en ny motorcykel är det i allmänhet fullständigt ointressant om konstruktör eller tillverkare tävlar eller överhuvudtaget har ett motorcykelförflutet. Teoretiska beräkningar ligger numera till grund för projekteringen i så hög grad att man redan på datorn kan fastställa vilka egenskaper motorcykeln skall ha. Provkörningarna är snarast bekräftelser på att det blev som man tänkt sig.
För åttio år sedan var det inte så. Då var frambringandet av en ny motorcykelmodell resultatet av “hit or miss”,
av ändlösa prov i bromsbänk och på väg, av besvikelser och enstaka stunder av uppmuntran, av ändringar och kompromisser. Då kunde en erfaren motorcyklist ha åtskilligt att tillföra och en slogan som ”produced by a rider” var ett försäljnings-argument.
Vi skall berätta om en förare och hans motorcyklar, om ett märke som inte blev så stort men som kom att betyda mycket och som i vissa avseenden låg i frontlinjen.
"Produced by a rider"
Howard Raymond Davies föddes i Birmingham den 27 juni 1895. Redan året efter avskaffades ”the red flag act” och Midlands blev Englands industriella centrum med särskild tonvikt på bilar och motorcyklar. Unge Howard greps av ett uppslukande intresse för motoriserade tvåhjulingar och han hade knappt hunnit fullgöra sin ”high school” (ungefär realskola) i Manchester förrän han sökte en lärlingsplats hos A.J.S. Där blev han emellertid inte så gammal. Howard ville tävla, något som A.J.S. inte ägnade sig åt, så han flyttade först till Clyno och sedan till Sunbeam som då var mer tävlingsinriktat. Hans första stora tävling var Scottish Six Days Trial våren 1914 och han anförtroddes en 6 hp V-twin sidvagnshoj. Det gick riktigt bra ända tills ramen brast på fjärde dagen. Vid hemkomsten fick han sparken på grund av att han stannat kvar tävlingen ut istället för att återvända hem omedelbart vid haveriet. Det var hårda bud på den tiden! Med hjälp av en vän och sunbeamförare, Vernon Busby, snackade han sig tillbaka till företaget och fick disponera en maskin inför ”the TT” på Isle of Man.
Laget bestod av Davies, Tommy de la Hay och Vernon Busby och Sunbeam, som var väl medvetet om att cyklarna fartmässigt knappast kunde slå de värsta konkurrenterna, gav förarna order att spara motorerna och satsa på lagsegern. För det var verkligen inga avancerade fordon det handlade om. År 1914 var det fortfarande väldigt mycket ”Tourist Trophy” och lagets motorcyklar hade encylindriga 500 kubiks sidventilmotorer med helt inkapslade kedjor, både primär och sekundär. I slutet av tjugotalet övergavs den filosofin med Nortons och Velocettes OHC-motorer och Rudge fyraventilare, och under andra halvan av trettiotalet spårade det ur totalt med Ladepump-DKW och kompressormatade BMW, Gilera, Benelli och A.J.S.
Men före första världskriget körde man alltså med motorcyklar som i allt väsentligt var noggrant monterade standardmaskiner. Davies fick lite problem på träningen och bytte kolv det sista han gjorde före loppet. ’Jag tog det lugnt i början för att köra in kolven berättade han senare, och jag låg tolva efter halva distansen. Det kändes som om motorn gick lite lättare så jag skruvade på en aning och låg tia efter fyra varv och femma efter nästa. I mål fick jag till min överraskning höra att jag kommit delad tvåa med O.C.Godfrey på Indian, bara slagen av Cyril Pullin, Rudge’. De andra två sunbeamförarna kom på elfte och trettonde platserna och Sunbeam tog märkespriset. Davies körde ytterligare några hastighetstävlingar under året och fick bland annat dagens snabbaste tid i backtävlingen Caerphilly Open Hill
Climb.
”H.R.Davies på sin segermaskin i Senior TT”.