Klubbinformation
Ledare: Ett år har gått
SRM
Briggs & Stratton
38-års racet
Familjen Erikssons helg
38-års racet; statistik, prislista
Motala Motormuseum
Skåne Rundt
Militärsektionen jubilerar
Valborundan
Husqvarna 100-års jubileum
Jubileumslopp i Hedemora
Dalarallyt
Efterlysning
Det är något skumt med Triumph Grand Prix
Marknaden i Surahammar
Fakta omslag och insidor
Saxat ur tidningen:
Inledningen till en 6-sidig artikel om SRM – den svenska racermotorn av John-Olof Norman
I maj 1945 tog Andra världskriget slut, åtminstone i Europa, och längtan efter motortävlingar blev akut.
Men allt saknades, eller utgjordes i bästa fall av förkrigsgrejor. När det gällde rundbanesport fanns en del gamla motorer från Rudge, JAP och FN, men de var knappast moderna och ofta rätt slutkörda. En viss import av nya JAP-motorer kom så småningom igång och de monterades i ramar från skilda håll, också svenska.
Husqvarna hade år 1934 tillverkat en av civilingenjör Folke Mannerstedt konstruerad 500 kubiks racermotor i 10 exemplar. Den kördes med framgång av Torsten Sjöberg och österrikaren Martin Schneeweiss i sandbanelopp på 1000-metersbana och Mannerstedt avsåg att efter kriget göra en förbättrad version.
1947 var han lärare vid Stockholms Tekniska Institut (STI) och han hade en idé att låta eleverna delta i konstruerandet av den här motorn som en del i undervisningen. Skolans rektor gav sitt samtycke. Ritarbetet kom igång och snart var det dags att kontakta företag som var villiga att tillverka de olika delarna. Man hade planerat att tillverka 35 st femhundror och 15 st trefemtior, men så många blev det aldrig.
Wedaverken i Södertälje göt vevhus, magnetkåpor och cylindrar i magnesium, samt topplock i lättmetall. Lars Reivonen i Finland tillverkade balanser och vevtappar i stål. Vipparmarna hejarsmiddes. Hela projektet led brist på pengar, som alltid när det gällde Folke Mannerstedt hade jag så när sagt. Folke reste land och rike runt och höll föredrag, skrev artiklar i ”Teknik för alla” och man sålde till och med rocknålar för att dra in slantar. När alla delar var tillverkade måste någon bearbeta dem. Spånga yrkesskola åtog sig detta. Under ledning av lärarna Allan Eriksson och Eskil Allerstig fick eleverna jobba med ett riktigt projekt: en racermotor! Den kallades till en början STI-motorn men döptes om till SRM. En av eleverna hette Nils Hedlund och kom småningom att bli internationellt ryktbar som motortrimmare och konstruktör.
”Iskungen” Thord Larsson demonstrerar här den låga vikten hos HRM-motorn som av Gunnar Hagström utvecklades ur SRM. Thord Larsson vann åtskilliga segrar med de svenska motorerna.
Ingenjör Gunnar Hagström, som då var anställd hos Folke Mannerstedt, tävlade med den första 350-motorn i en Husqvarna TT-ram i Skarpnäcks TT år 1948. Han tvingades bryta med
kopplingsfel.
Motorerna vibrerade till en början en hel del men duktiga trimmare som Gunnar Hagström, Tage ”Tomten” Nyholm, Eje Sandin och Eje Endfors fixade det. Eje Endfors var den som bland annat bearbetade topplocken i sin verkstad i Spånga. När han drog sig tillbaka sålde han verkstaden till ovannämnde Nisse Hedlund som där utförde sina stordåd långt in på åttiotalet.
Artikelförfattaren på sin Union med 350 SRM-motor år 1980. Motorcykeln, som återfanns i dåligt skick, renoverades grundligt på 70-talet.