Klubbinformation
Ledare: En tidning i (med) färg
Hedemora 1933-1958
HVA-åk i Hedemora
Möte i Hedemora väckte minnen
43-årsracet
Om Classic Racing och 43-årsracet
Royal Enfield Bullet
Ett PS. till skoterartikeln i MCHK-tidningen
Tre rättelser och en ursäkt
På tal om minnen: Road side repairs, del 2
Douglas på längden och tvären under 100 år, del 2
På tal om minnen: Road side repairs
Windmill Trophy 2008
Windmillrallyt 2008 - en svensk succé
Båvenrundan 2008
The International Jampot Rally
Marknaden bestämmer
Mälardalsrallyt
Kanalrallyt
Fakta omslag och insidor
Saxat ur tidningen:
Windmill-rallyt 2008 en svensk succé
Text och foto: Björn Weissmann
När det tyska landslaget vann lagsegern, då rallyt arrangerades i Höganäs sommaren 2006, var det också klart att rallyt skulle arrangeras i Tyskland 2008. Efter att under 2000-talet ha arrangerats både i norra och mellersta delen av Tyskland, blev det bajrarnas tur i staden Penzberg cirka 5 mil söder om München den 18-20 juli.
Att samla ihop två nationslag från Sverige på tillsammans 13 ekipage till ett arrangemang 100 mil från Sverige såg lindrigt sagt hopplöst ut om inte eldsjälen Erland Lagerqvist från Lekeryd hade tänt på båda Husqvarnacylindrarna och under vinterhalvåret bearbetat ett antal Husqvarnaförare till en vikingafärd åt söder. Det höga drivmedelspriset underlättade inte expeditionen, varför största möjliga samordning inom gruppen måste organiseras. En av mina gamla drömmmar kom att förverkligas, när en gul och blå Volvo trailerdragare med texten Husqvarna, fullastad med våra motorcyklar, svängde in på startområdet i Penzberg. Hela den svenska truppen var klädda i kycklinggula tröjor, där Kerstin och Sandra på Husqvarna Symaskiner broderat med den senaste datoriserade symaskinen. Huvuddelen av truppen flög till München. Efter den inledande besiktningen på fredagen var det invigning och presentation av nationslagen.
Rosenlunds Åkeri AB Volvotrailern som transporterade hojarna.
Vårt A-lag bestod av Björn Weissmann, Falun, lagledare, Sarolea 1929, Peter Billqvist Landskrona, Triumph 1912, David Jonsson Bankeryd, Husqvarna 1921, Ulf Johansson Hammarö, Husqvarna 1924, Olle Björsing Kågeröd, FN 1926, Friedrich Knudsen, Henstedt, Husqvarna 1928 och Bengt-Eric Andersson, Töreboda, Husqvarna 1929. Vårt B-lag bestod av Erland Lagerqvist, Lekeryd, lagledare, Sven Lundin, Finspång, Bengt Dahlström, Malmö, Ulf och Marie-Louise Vester, Gränna, alla på Husqvarnor mellan 1932 och 1938 samt Pontus Andersson, Lund, DKW 1937.
Av Husqvarnaförarna skapades också två märkeslag med Friedrich Knudsen och Sven Lundin som lagledare. Övriga deltagare var djupt imponerade av den svenska PR-satsningen men nu gällde det att även göra resultat. Alla i A-laget hade erfarenhet från tidigare Windmill-rallyn, men hur skulle det stå sig mot tyskar, holländare, britter, österrikare, schweizare och en dansk? Var var förresten norrmännen?
Besiktningen sköttes av DEKRA (tyska bilprovningen) Björns Sarolea godkänns.
Lördagen kom med strålande sol över alperna och efter flaggceremoni med nationalsånger var det dags för det 155 man starka startfältet att ge sig ut på den 135 km långa banan och dess fyra specialsträckor. Först ut var Tysklands lagledare Horst Klett på sin Achilles 1901, eftersom vi startade i årsmodellsordning. Redan på första specialsträckan hände det som inte fick hända de svenska lagen, då fem av oss missade en högerpil och körde fel med mer än 9 minuters försening som följd. De svenske var inte ensamma, då totalt 32 förare gjorde samma fel eller var det sabotage? Nåväl rallyt gick vidare i ett underbart vackert landskap med fika och ytterligare två regularitetsprov på väg mot Jachenau med lunch och tankningsuppehåll. Där kom nästa dråpslag mot B-laget, då Ulf Vesters Husqvarna drabbades av magnetfel och fick bryta. Efter wienerschnitzel och en sejdel öl fortsatte vi på en avgiftsbelagd sträcka, där soldyrkande tyskar sågs bada i Walchensee, innan banan vände åter vid Wallgau. Den avgiftsbelagda sträckningen kände jag igen sedan en mcsemester 2003 längs väg 307, med dagens sista prov i att hålla en förutbestämd medelhastighet på 24, 30 eller 36 km/tim. För första gången i rallyts historia mättes tiden i sekunder och faktiskt lyckades några förare köra prickfritt.
Nationslagen vid flagg- och nationalsångsceremonin.
Eftermiddagsfikat skedde hos BMW-handlaren Martin i Lenggreis innan rallykaravanen styrde mot målet och ställde in hojarna i den slutna depån över natten. Ett febrilt mekande hos Husqvarnagänget misslyckades, för att åter få Ulfs maskin körduglig, så på söndagen åkte Ulf i Marie-Louise sidvagn. På lördagkvällen var det stor internationell förbrödring i Stadthalle, med EU-parlamentsdamen Gabrielle Stauner som hedersgäst till middagen tillsammans med Willy Hof (President i tyska förbundet) borgmästaren Hans Mummert och tävlingsledaren Helmut Schmidtner. Ett intensivt regnande under natten bidrog säker till mardrömmar om kallstartprovet, som inledde söndagsetappen om 99 km. Endast sju startanden misslyckades medan regnet vräkte ner. Först ut bland svenskarna var Peter Billqvist, som inom den stipulerade tiden lyckades köra de 20 metrarna inom en minut. Vad ingen åskådare visste var att det gjutna vevpartiet till cykelpedalerna på Triumpen hade spruckit. Vid första motorstopp hade hojen sedan varit omöjlig att starta, varför Peter beslutade sig för att bryta. Nu hade båda nationslagen ett ekipage borta! Söndagens bana gick västerut i ett böljande jordbrukslandskap upp mot Stanberger See med en lång blöt första specialsträcka. Turligt nog upphörde regnet vid korv och ölpausen i Kampberg. Så återstod en kort specialsträcka och strax därefter öste regnet ner igen. Det började bli smått om bensin framför allt för 1000 kubikarna, men hjälpsamhet inom laget fixade problemen. Här vid gränsområdet till Österrike är de flesta tyska bensinstationer nedlagda och alla tankar i Österrike två Euro billigare per 10 liter. Vid tvåtiden började rallykaravanen rulla in till målplatsen i Penzberg, dit 11 svenska ekipage tog sig. 35 hojar fullföljde inte andra dagen. Medan sekretariatets datorer arbetade, började de blågula lasta sin långtradare efter en noggrann plan under regnskurarna.
Martin Scholl Tyskland, åkte Husqvarna 145 från 1916 men fick bryta på söndagen.
Peter Billqvist Triumph TT Roadster 1912 var äldsta svenska ekipage.
Punktligt klockan 1700 startade så prisutdelningen och efter många långa tacktal, delades hederspriserna ut. Då visade det sig att det svenska Husqvarna 500+ laget hade vunnit klubblagstävlingen bland 13 andra klubblag. Pontus Andersson hade segrat i klassen för hojar tillverkade före 1940 och blivit bäste svensk på en total 11:plats. Att tyskarna vann både A-nation som B-nationstävlingen kom liksom i skymundan. Holland tog som vanligt andraprisen i båda nationslagen. Det svenska A-laget kom liksom i Höganäs trea och slog britterna, medan B-laget förvisades till fjärde plats av österrikarna. Husqvarna 1000-laget kom åtta bland klubblagen. För sin insats att få ihop nio startande Husqvarnor, tilldelades Erland Lagerqvist priset för bästa prestation. Totalsegrare blev, liksom 2004, Horst Klett på sin Achilles 1901. Inte undra på att glädjefnatt bröt ut bland de kycklinggula svenskarna med följande fördelning av 19 pokaler:
A-nation: Trea (sju lagmedlemmar enligt ovan).
B-nation: Fyra (Erland Lagerqvist lagledare)
Klubblag: Etta Husqvarna 500+ (Friedrich Knudsen, Ulf Johansson och Bengt-Eric Andersson och Bengt Dahlström)
Segrare i klass 5: Pontus Andersson DKW 1937. Femma Erland Lagerqvist Husqvarna 1932.
Klass 4: Tvåa Friedrich Knudsen Husqvarna 1928
Klass 3: Fyra Ulf Johansson Husqvarna 1924
Don Murrays pris för bästa prestation: Erland Lagerqvist.
Bästa sidovagn: Erland Lagerqvist
Hederspris för längsta väg: Björn Weissmann
Övriga svenska placeringar var i klass 5:
Marie-Louise Vester Husqvarna 1938 25:a
Sven Lundin Husqvarna 1934 36:a och Ulf Vester Husqvarna 1937 47:a.
Med som passagerare hela loppet var Birgit Kajgård Sarolea och Annika Böregård DKW.
Husqvarna 500+ vinner klubblagstävlingen, här med fr.v. borgmästaren, VFV-presidenten och EU-representanten (se text).
Björn Weissmann får pris för längsta resa.
Klubben AMC Penzberg med cirka 150 funktionärer hade genomfört ett utmärkt Windmill.
Det blev en glad söndagkväll för svenskgänget på ett gasthaus, innan Erland, med sonen Christoffer, styrde Volvotrailern mot Huskvarna på måndagen. Var Windmillrallyt arrangeras 2010 är en öppen fråga främst för England och Holland.
Det här fantastiska äventyret hade inte varit möjligt utan stöd från MCHK och MCV, Rosenlunds Åkeri AB i Jönköping, VSM Group AB, Husqvarna AB, Husqvarna Fabriksmuseum, Ahlsell AB och Swedol i Jönköping.
De tre som organiserade äventyret var Björn Weissmann, Erland Lagerqvist och Friedrich Knudsen.
19 pokaler på 13 startande!