|
Innehåll
Innehållsförteckning
En tidlös MCHK-tidning
New Hudson – en historik
Fyndet från vildmarken
Gamla vänner och våra cyklar
Harry!
Från redaktionen
Original, eller?
MC-Collection museum
Ny bok
Jannes två Norton
Jay Lenos garage
FIVA World Rally i Norge
Äggakakerallyt
Thulinträffen
Östergyllen
Suramarknaden
Strabainrallyt 2009
Mälardalsrundan
Båvenrundan
Kanalrallyt
Royal-Enfield Diesel
Klubbinformation.
Fakta omslag och insidor
Saxat ur tidningen:
Fyndet från vildmarken
Lennart Andersson funderar kring en kommande renovering.

Det händer fortfarande att tämligen kompletta motorcyklar av äldre årgång dyker upp. Till och med så att de kan startas utan alltför mycket mixtrande. Fast de börjar väl glesa ut. Det hände sig för några år sedan att vi skulle introduceras för juniors blivande svärföräldrar. Det kan väl vara litet trögt med samtalet så där i början. Om man inte tillhör den talträngda sorten förstås. Man letar febrilt efter samtalsämnen och gärna gemensamma intressen. Intresserad av trav?? Nja, kanske inget förstahandsintresse. Fotboll då??? Nää. Ja Lennart han håller mest till i garaget och pular med sina gamla motorcyklar, inflikar hustrun. Vad skulle nu detta dras upp för? Man har väl fått för sig att motorcykelmekande inte står allra högst på den sociala rangskalan. Här gällde det ju att göra ett propert och välanpassat intryck. Jaha, så intressant, jag har en gammal New Hudson får man då höra. Det visade sig att den blivande svärfadern hade ärvt en dylik och den stod på fädernegården uppe i Norrland. Det blev inte så mycket mer diskuterat om den, man vill ju inte pressa på och vara alltför angelägen. Så gick tiden, vi hjälpte ungdomarna att bygga hus och blev riktigt goda vänner på kuppen. New Hudson dök väl upp som samtalsämne då och då. Kunde man inte få se några bilder av fyndet? Jodå, de dök upp så småningom. Det visade sig vara en 1929 års 500:a i ett ganska komplett skick.

Den har ju chanserat en smula med åren i ett kallförråd men är ändå förhållandevis väl bevarad.
Artikeln redovisar grubbel och funderingar inför ett återställande till brukbart skick och den ska då fungera tillförlitligt och trafiksäkert även om den kanske inte ser ut att vara i nyskick.
Det största problemet är växellådan som blivit utbytt mot en 3-växlad BSA-låda från ca 1930. Originalet är en låda av New Hudsons eget fabrikat. Med tanke på antalet New Hudson i Sverige, eller över huvud taget, så är det förmodligen ganska knepigt att få fatt på en sådan. Den kan vara försedd med en lång spak som sitter fäst på lådan eller en ”vanlig” spak som sitter fäst vid tanken. Båda alternativen erbjöds.

Så här ser en New Hudson växellåda ut med de två alternativa växelspakarna.
Kåpan över primärtransmission och bakkedja är gjuten i aluminium. I ett stycke! Förmodligen en ganska bräcklig detalj. Den saknas naturligtvis men det finns original att kopiera och så får man gjuta en ny. Bortsett från vänster fotpinne så tycks det mesta av originaldelar i övrigt finnas kvar. I ett eller annat skick.
Så är då frågan hur man ska gå till väga vid renoveringen. Det finns ju olika syn på hur det ska gå till. Från att möjligen kolla oljan till en fullständig nermontering med blästring och ommålning, förnyad ytbehandling och utbyte av allt som inte går att återställa till nyskick. Ett nyskick som inte sällan blir avsevärt elegantare än när det en gång var nytt. Som någon sagt, det är original bara en gång. Värt att begrunda, hur ska man kunna lita på att ett renoverat fordon inte avviker från originalet? För den som står med en hög delar, kanske av blandade årgångar och modeller, är det ju ovärderligt att kunna studera en cykel som verkligen är original. Där det kanske finns fog för att avvika från originalet är till exempel att använda moderna tätningar och lager. Fundamentalisterna går naturligtvis i taket när man påstår något sådant. Filtringar kan man ju sätta dit ändå om de är synliga. Men om man förändrar invändigt för att få en tätare eller mer tillförlitlig motor, kan inte det vara godkänt? Oljesöl är ingen merit i tider som dessa och stå vid sidan av vägen och försöka reparera något bör man väl undvika. Hur kul är det på en skala? Som man säger.
Vad skulle man då behöva göra på det aktuella objektet? Det här grundar sig på vad som framgår av bilderna. Kanske ett och annat får justeras när man får se den i verkligheten. Den dagen den sorgen. Jag utgår dock ifrån att den monteras ner i sina beståndsdelar så att den kan göras ren i alla skrymslen och eventuella sprickor, förslitningar och andra skador kan upptäckas och åtgärdas. Den lort som samlats under årens lopp kan väl ändå inte ha något värde även om man ser gamla hojar som är tämligen oljiga och lortiga. Det kan ju vara litet olika idéer därvidlag.
Chassi och skärmar.
Ramen torde inte kräva många åtgärder. Det kan finnas slitna hål för till exempel bakstödet som behöver åtgärdas. Hålen tas upp och bussningar pressas i. Till nöds får man tillgripa svetsen. Styrlagren kanske går att använda. Om inte kan man med litet tur hitta nya som passar möjligen med någon modifiering. Framgaffeln behöver säkert nya spindlar och troligen får kronorna förses med bussningar. Skärmarna ser ganska friska ut men det kan ha uppstått sprickor runt infästningarna. Att laga sådana skador är ju en grannlaga uppgift men med MIG-svets bör man kunna begränsa skadorna. Sadeln ser tämligen hel och fräsch ut och ska väl kunna lämnas utan åtgärd.
Hjul.
Däck, slangar och fälgband byts ut. Originalitet får här vägas mot säkerhet. Däck har för övrigt bytts ett antal gånger. Fälgarna är sannolikt rostiga invändigt och ekrarna likaså. Nermontering av hjulen. Blästring och målning av fälgarna invändigt för att hejda angreppet. Bromstrummorna svarvas och nya bromsbelägg monteras. Lagren består av konor och lösa kulor. Om fukt och smuts trängt in kanske lagerbanorna ser litet ledsna ut. Hur det ska ordnas med ersättning får man ta ställning till när det hela är nerplockat. Här kan man tänka sig en modifiering som inte syns utvändigt men som ger en förbättrad funktion, nav och axlar modifieras så att moderna kapslade kullager kan monteras. Det hänger på om det finns material tillräckligt för modifieringen. Uppekring med nya ekrar. Ekrar med rätt mått och utförande kan lätt skaffas. Möjligen ska de vara svarta.
Bensintank.
Här kan rost ha ställt till det. Ordentlig rengöring och rostborttagning. Med litet tur kan det räcka med en behandling med tanktätning. En möjlig komplikation är att tanken också innehåller en avdelning för olja. Det tycks som om den blivit ”bättrad” någon gång men det får väl behållas och betraktas som en del i det löpande underhållet. Fast, det är klart, originalfärgen är övermålad.
Motor.
Här gäller det att få bort all gammal lort som väl fastnat ordentligt i gjutna delar. Topp och cylinder kan med fördel försiktigt blästras och målas med värmebeständig färg. Att behålla rostigt gjutjärn för att det är en del av åldrandet ser jag ingen anledning till. Vevhuset och andra aluminiumdetaljer får rengöras försiktigt så gjutytan inte förstörs. Ett par metoder värda att prova är kolsyreblästring eller blästring med plastgranulat. Dessa metoder påverkar inte grundmaterialet, tar bara bort smutsskiktet. Ett annat alternativ är fin glasblästring med efterföljande puts med tvålull. Ska prova på skrotbitar först för att se vad som verkar bäst. Det är ju inte bara utvändigt som lorten måste bort, i alla oljepassager måste den väck. Oljekanalerna i veven och vevhuset samt de ganska långa oljerören måste rensas noga.

Motorn är ganska inpyrd med lort men ser hel ut. Rören för stötstängerna har inte mycket av den ursprungliga ytbehandlingen kvar. ”Bättringen” på tanken syns väl.
Veven är glidlagrad, staklagret är försett med dubbla rader av rullar. Hur lagerytorna ser ut efter att de stått kallt och fuktigt under att antal år återstår att se. Staken har en lös ytterbana som kan tillverkas med en något mindre inner-diameter som svarar mot en lättare slipning av vevtappen. Ramtapparna slipas minsta möjliga och vevhuset förses med nya glidlager. Vad som i övrigt behöver åtgärdas är omöjligt att avgöra innan motorn är demonterad. Man kan misstänka att en borrning krävs och nya ventiler och säten. Oljepumpen är en Pilgrim och den om någon har väl gått välsmord. Men, fungerar den tillfredställande?
Växellåda.
Den rätta lådan saknas och man kanske nödgas köra med BSA-lådan tills vidare. Det finns delar till denna låda att tillgå, om det skulle behövas, så det ska inte vara några svårigheter att få den i skick. Det är samma här som med motorn, all lort måste bort. Så saknas växelspak som måste tillverkas. Ett alternativ var ju att ha en tankmonterad spak med kuliss och det kan passa till denna låda. Skulle det gå att komma över åtminstone delar till en original New Hudson växellåda så kan nya delar tillverkas för att komplettera och ersätta trasiga delar. Dyrt och jobbigt. Gaveln med det trekantiga fästet för växelspaken torde vara en ganska utsatt detalj men den går att gjuta ny och bearbeta.

En New Hudson växellåda med den långa spaken fotograferad hos en lyckligare lottad ägare. Här skymtar också transmissionskåpan till höger.
Förgasare.
Fabrikatet är Binks. Man kan misstänka att trotteln och loppet är slitet. Hitta delar till denna är väl utsiktslöst. Det borde gå att sätta i ett foder och tillverka en ny trottel. I övrigt kan det väl vara några misshandlade sexkanter eller skruvskallar som man kan fundera över.
Reglage.
Originalreglagen synes vara intakta. Nya vajrar tillverkas.
Elsystem.
Enligt en svensk försäljningskatalog för 1929 års modeller kan belysning fås av endera fabrikaten Bosch eller Lucas. Strålkastaren tycks vara en Bosch och då är sannolikt magdynon av samma fabrikat även om katalogen anger M.L. Oavsett fabrikat kan man utgå ifrån att den behöver lindas om och renoveras i övrigt. Magdynon är onekligen en väsentlig komponent då det gäller tillförlitlig funktion. Strålkastare och baklyse ser ut att vara i bra skick. Nya ledningar dras. Signalhornet är inte elektriskt men får väl räknas till denna avdelning. Bollen ser litet trött ut och måste bytas ut för att Bilprovning ska bli nöjda. Möjligen byts det ut mot ett elektriskt horn från tiden.
Skruvar och muttrar.
Originalen används så långt som möjligt. Skruvar och muttrar med sönderdragna skallar och sexkanter, lagas eller ersätts i sin helhet. Allt sådant ska vara förnicklat.

Verktygsväskan väl bibehållen. Tyvärr inga original-verktyg kvar men en pump finns där.
Ytbehandling.
Blanka delar är förnicklade fram till och med 1929 års modeller. Hur man ska ställa sig till omförnickling av till exempel stötstångsrören eller avgasrören och ljuddämparna är ju en knepig fråga. De kommer att bryta av mot den orörda lacken. Å andra sidan är det inte så tilltalande att behålla rostiga detaljer. Om man konsekvent ytbehandlar alla blanka delar kanske det ser bra ut trots allt.
När vägarna återigen blir farbara, detta skrivs under den dystra årstiden, ska kosan ställas mot fyndplatsen och fyndet transporteras fram till civilisationen (= 08-området!). Då kan en grundlig besiktning göras och kanske att nya idéer infinner sig.
Så, vilken nivå ska man lägga sig på, kolla oljan, blåsa ut skiten ur förgasaren och tro att det ska fungera eller göra en fullständig renovering till ”nyskick”? Kanske det senaste alternativet är det enklaste? Det lutar dock åt att här renovera med stor försiktighet så har man inte gjort något som inte kan göras ogjort. De som har synpunkter är välkomna att höra av sig, brev eller E-post, så ska synpunkterna sammanställas och redovisas i kommande nummer av tidningen. Kanske man kunde tänka sig ett ”Renoveringstipset” insänt av händiga renovatörer som en regelbundet återkommande rubrik i tidningen? Varför inte dela med sig av både synpunkter och metoder?

En fullständigt renoverad New Hudson av samma årgång och modell som renoverings-objektet. Visst är den fin.
Äntligen hemma.
New Hudson anlände till civilisationen dagarna före Midsommar 2009 medelst bussgods förpackad i en stadig trähäck. Antagandet om skicket stämde ganska väl, inga svåra rostangrepp eller andra skador. Ganska fri från rost faktiskt. Den var tämligen välsmord vilket väl bidragit. Det är inte bara av ondo att engelska motorer ”svettas” olja. Originalverktygen fanns inte kvar. Naturligtvis. Men väl en pump. Original? Vet ej. Sadeln är ganska torr och sprucken men kan kanske kan piffas upp med bivax eller något annat preparat.
När en del andra projekt är färdiga ska det tas itu med New Hudson. En del jobb lämnas troligen iväg ganska omgående som till exempel omlindning av magnetankaret. Delar som behöver anskaffas, växellåda och transmissions-kåpa, får ständig prioritet så att de kan finnas till hands när renoveringen väl inleds.
När något finns att meddela i ärendet redovisas det i denna publikation.

Hemliga lådan.

Uhh, en Drömbåge?

Där är den ju!

Ihophängd.
|