Klubbinformation
Ledare: Jubileumsåret 2005
BSA Gold Star
Renoveringen av BSA Gold Star
Åter mässa i Göteborg
Vad rätt du tänkt fast det blev fel
BMW-historik: del 3 Moderna tider
Husqvarna modell 120
Information om Windmillrallyt 2006
Hur man deltager i Windmill Trophy 2006
Med BSA runt Europa
Stockholmsrallyt 2005
Västmanland Runt 2005
Englandsbesöket
Novemberkåsan 90 år
Kommentarer till tidigare tidningar
Årsmöte 2006
Något som bara kan hända en isåkare
Slutställning MCHK Trial 2005
Fälttåg och andra nöjen i Älvdalen
Ariel Square Four-träff i Linköping 2005
Innehåll MCHK-tidningen 2005
Fakta omslag och insidor
Saxat ur tidningen:
Inledningen till en 7-sidig artikel BSA Gold Star av Alf Lavér.
Från 20-talet och framåt hade de flesta engelska motorcykelmärken, förutom sina standardmodeller, även sportmodeller, t ex Rudge Ulster, Sunbeam mod. 90, Norton International, Ariel Red Hunter, AJS R7, Brough-Superior SS 100, BSA Gold Star, Douglas 80 Plus, Excelsior Manxman, Royal Enfield Bullet, Scott Squirell, Triumph Tiger, Velocette Thruxton och Vincent Black Shadow.
Vi har väl haft artiklar om de flesta av dessa uppräknade märken, däremot har vi inte tidigare behandlat BSA Gold Star, men nu har vi glädjen att bjuda på ett referat om denna fina motorcykelmodell.
Brooklands Gold Star är ett rockslagsmärke i form av en sexuddig stjärna med nr 100 i mitten på märket i guld. Märket gavs av British Motor Cycle Racing Club till förare som kört ett varv med över 160 km/tim (100 mph) i någon BMCR-tävling på Brooklands.
Empire Star möjliggjorde för Wal Handley att köra till sig en Brooklands Gold Star och blev anfader till en framgångsrik sportmaskin.
Det var ingen lätt match att klara av en sådan hög medelhastighet för banan var svår och hade mestadels en dålig beläggning, motorcyklarna hade inte heller bakhjulsfjädring och dessutom smala däck samt minimal framhjulsfjädring. De som erövrat detta märke kunde bära det med stolthet. Många tog detta märke på onsdagstävlingarna och det var under en sådan tävling som Wal Handley ställde upp på en 500 cc BSA. Detta att Handley ställde upp på denna tävling den 30 juni 1937 gav upphov till många diskussioner bland åskådarna. Han hade egentligen lagt av att tävla under 1934 efter en framgångsrik karriär, då han vunnit fyra TT på Isle of Man och en dubbel 1925. Maskinen som han körde var en standard Empire Star, en maskin som inte ingick i det vanliga sortimentet av tävlingsmaskiner på Brooklands och inte heller var det en maskin som man associerade med Wal Handley. Inspirationen kom från Frank Cope som lånat en fabriksNorton och vunnit en Gold Star. Det ledde till att ett flertal medarbetare på BSA-fabriken undrade om det inte skulle vara möjligt att åstadkomma en körning med en Empire Star som skulle ge fabriken en Gold Star. Chefen Joe Bryan såg till att sätta en sådan plan i verkställighet. De som utförde arbetet med att ta fram maskinen var David Munro och försäljningschefen Stan Banner, men Val Page och hans assistent Herbert Perkins var även inblandade. Len Crisp och Jack Arnott preparerade maskinen. Jack var kamexpert och hade sina fickor fullproppade med kammar som han experimenterade med.
B.S.A. 500 cc O.H.V. Gold Star, modell M 24.
Värvningen av Handley sköttes av Bert Perrigo, en av de stora männen hos BSA. Han var en av de bästa tävlingsförarna i sent 20-tal och i början av 30-talet och belade även många högre poster i BSA-koncernen. BSA:s framträdande på Brooklands förvånade många åskådare, men tävlingsledningen och andra officiella personer visste att den här maskinen var snabb. BSA hade mångårig erfarenhet att bygga snabba motorer för ISDT och andra evenemang. För denna körning på Brooklands försågs motorn med en kolv som gav en kompression av 13:1 och kördes på alkoholbränsle. En racermagnet monterades och effekten låg på 33-34 hkr. Den obligatoriska Brooklands Can-ljuddämparen monterades och övriga reglage anpassades för denna körning.
Sportig, men ingen Gold Star! Det här är istället en B32, d v s sportversionen av B31 350 med upplagt avgasrör. Alla Gold Star har ju cylinder och topplock i lättmetall och dessutom GS i motornummerprefixet, ex vis ZB32GS. Däremot finns inget GS i
ramnumret.
Efter den nödvändiga träningen och med en toppförare i sadeln vart inte handikappsättaren tagen på sängen precis och Handley kunde börja på niosekundersmärket med ett startnummer som visade att här kommer en toppförare. Tävlingen gick över tre varv på ”The Outer Circuit” alltså den långa yttre slingan som innefattade två doseringar på varvet. På det första varvet tog han sig genom klungan som startade före honom, han tog ledningen på andra varvet och låg flera hundra meter före vid slutet av tävlingen. Hans medelhastighet var 164 km/tim och bästa varvtid 172 km/tim. En ny Gold Star kunde göras anspråk på.
Dagens andra lopp var ett tvåvarvs handicaplopp, Handley åkte ut igen och allt gick bra i början och han körde förbi fältet, olyckligtvis när han körde upp på doseringen den andra gången så ändrade en framförvarande, i detta fall T. F. Pullin på Excelsior Manxman, körriktning just som BSA:n skulle köra förbi. Fronten tog tag i den bakre delen på Excelsior-maskinen varvid Handley åkte ikull, men Pullin höll sig kvar på maskinen, dock bröt han fotleden i olyckan. Handley ådrog sig en del mindre blessyrer och det var slutåkt för dagen. Det var emellertid nog för att vid nästa säsong 1938 behålla Star-namnet och med tillägget Gold, och modellen fick heta Gold Star. Den gavs nr M24 och var baserad på Empire Star med en del ändringar i specifikationen. Cylinder och topplock gjordes i aluminium med cylinderfoder i gjutjärn och iskruvade ventilsäten. Stötstängerna löpte i en ingjuten tunnel på cylinderns högra sida.
Förgasaren var en Amal TT modell. Kompressionsförhållandet var 7,8:1, effekten 28 hkr vid 5250 rpm. Transmissionen var densamma som på Empire Star med undantag för växellådshuset som var gjutet i elektron. Chassit i övrigt var lika med Empire Star, bensintanken hade en inbyggd verktygslåda och ytbehandlingen var förkromning med en panel i mattsilver för Gold Star emblemet.
Den här modell M24 1938 hade en enkelports toppventils 496 kubiks toppventilmotor med borrning x slag 82 x 94 mm. Förgasaren var en Amal TT och växellådan med hus i elektron, hade totalutväxlingarna 14,3 – 9,9 – 6,3 – 4,8:1. Ramen var tillverkad i tunnväggiga stålrör som hjälpte till att hålla ner vikten till ca 143 kg.