Att köpa flakmoppe

Att köpa flakmoppe kan bjuda på överraskningar!

Text och bilder: Tommy Granholm.
Min kompis Hadar hade varit sugen på en flakmoppe länge. Han läste därför Gula Tidningen flitigt. Annonsbladet som kom ut två gånger i veckan, var Blocket som papperstidning. Det här utspann sig för tio år sedan.

Billigt ska det vara.
Det är vinter, så det är inte så många objekt som finns till salu. Hadar har ganska nyligen, vid 60 års ålder, upptäckt tjusningen med moped så han ringer mig ganska ofta för att få råd och stöd. Själv har jag åkt moppe sedan jag fyllde femton, dock med ett uppehåll på 25 år. Eftersom Hadar är ekonomiskt sinnad så är objekt över 5.000 inte aktuella. Det gör det hela intressantare, att köpa en 10.000-kronorsflaka är ju inte så svårt.

Första resan går ut på vischan.
Nu har Hadar hittat SIN moppe. Den finns utanför Enköping för fyra tusen. Jag ska följa med som ”expert” och kartläsare. Jag har gjort lumpen i Enköping och är väl bevandrad i terrängen. Objektet ska finnas på en gård ute på landet. Hadar har vägbeskrivning och ett mobil nummer. Det är den 10 januari 2006. Moppen är enligt uppgift en ”originalare med Puchmotor”, vilket bådar gott. Hadar har redan en (vanlig) Puch och jag har haft en som förstamoppe. Båda har vi goda erfarenheter. Pickupen som Hadar lånat av en granne tar oss smärtfritt till Enköping. Viker av mot Sala och tar ganska snart höger på en vacker, slingrande vinterväg. Solen skiner. Det ska inte vara så långt från stora vägen. Vi kör sakta och spanar. Ser ingen gård som motsvarar beskrivningen och ingen moppe. Hadar ringer på sin mobil, som dör innan någon signal går ut. Dåligt batteri... Med min
telefon konstaterar vi sedan att det inte finns någon mobiltäckning alls. Vi är på vischan. Så vi stannar till vid första bästa gård där vi ser folk. Kvinnan som vi pratar med kan inte komma på vilken gård vi söker, så vi fortsätter.

Ett tjyvnäste?
Åker in på nästa gårdsplan, en hästgård. Går ur och förklarar vårt ärende och ber att få låna en vanlig telefon. Vi får låna den och ringer till numret i annonsen och får vägen förklarad. Vi är ganska nära. När vi sedan pratar med mannen som vi knackat på hos så ser han lite full i sjutton ut: - Ni menar tjyvnästet? Sannolikheten är stor att det är så. Nyfikna rullar vi iväg, nu vet vi vad som väntar. Hadar bestämmer kvickt att tjyvgods vill han inte befatta sig med men att det kan vara intressant att se hur en tjyv ser ut. Vi rullar snart in på en liten avtagsväg. Gården syns inte från vägen. Först ser vi en massa bråte, sedan en lagård. Bråten är maskiner av alla slag. Många tvättmaskiner står översnöade. Vi låtsas vara spekulanter på flakmoppen som står där i snön. Tre män rör sig på gården. De verkar att bo i den husvagn som står mitt på gårdsplanen. Snö är uppskottat mot vagnen runt om, som skydd mot kylan. För elförsörjningen svarar en gummikabel, upphängd på träpinnar. Det påminner om hur hemlösa bor. Vi tilltalar en av figurerna och talar om vad vi vill. Vi har vänt bilen med nosen ut mot vägen ifall vi behöver göra en snabb reträtt.

Varför fönar man en Puch?
Figuren gör nu fruktlösa försök att starta Puchen. Han häller bensin i förgasaren, inte ett liv trotsatt han kickar febrilt. Jag är nyfiken och pillar med motorn för att se att det kommer gnista. Det är ganska kallt, minus tio grader. Men figuren finner på råd. Han kilar upp på höskullen och kommer ned med en hårfön. Drar ut ett antal skarvsladd ar i en livsfarlig koppling i snön. Ansluter och börjar föna Puchens motor, länge. Det hela är rätt komiskt. Det är tydligt att de vill sälja moppen till varje pris. För oss är det prutläge. Då tar jag fram min kamera, jag åker aldrig utan den. Talar om för figuren att jag har för vana att plåta alla fordon som jag kommer i närheten av, så att han inte ska börja ana oråd. Riktar in kameran - men då får figuren fart. Säger ingenting, bara ”skyndar sig långsamt” bort ur bildfältet. Men han fastnar på bilden. Jag har en kamera med vanlig film så jag vet ju inte resultatet, men en bild blev det.

Sedan är figuren försvunnen. Vi bestämmer oss för att ge oss av och ropar på en annan av männen som är kvar ute. Han svarar inte, men vi ser av hans kroppsspråk att han uppfattat. Vi glider sakta de hundra metrarna mot landsvägen.
Hemfärden går på slingrande vägar som gjorda att åka moppe på. Stannar vid Härkeberga kyrka och orienterar oss och styr sedan kosan mot Grillby och motorvägen mot Stockholm.

Andra resan går till ett villaområ de norr om Stockholm.
Sex dagar senare har Hadar hittat ännu ett objekt för fyra tusen. Finns i Rotebro. Det ska vara ett hembygge på en Fram-King-ram med Sachsmotor. Hadar tycker att det låter intressant och stämmer träff med säljaren till kvällen. Han lånar även denna gång pickupen av sin granne. Bra att ha om det blir affär. Jag har med mig taxikartan för att hitta rätt. Efter mycket slingran de, många vägar är skyltade med ”icke genomfart” och ”fordonstrafik förbjuden” så hittar vi rätt. Ägaren är inte hemma ännu så vi bekantar oss med omgivningarna. Vi ser inget fordon, så vi antar att moppen står i garaget. Det visar sig vara rätt - flakmoppen tronar ensam i ett jättegarage. Ägaren, som mullrar in med en fet Dodge pickup, öppnar.

Här är det varmt och ljust, perfekt för att gå igenom objektet. Det är en välbyggd HPD, det är lätt att konstatera. Fram-King-ramen är ju fabrikstillverkad, den viktigaste komponenten är inget hembygge alltså. Originalmotorn, vad det nu ska vara, är ersatt av en fläktkyld, treväxlad Sachs. Tanken kommer från en Rex och har ett lock som inte vill sitta fast. Årsmodellen på ramen kan vara sent 60-tal; Sachsmotorn är från 1965.

Ovillig Sachsmotor
Provkörning. Den här dagen är det varmare än när vi åkte till Enköping, runt nollstrecket. Moppen är dock startovillig, den har kickstart vilket ju är jobbigare än trampor. Hadar får sätta sig på sadeln med mig som påskjutare. Motorn tänder och Hadar far iväg. Nu upptäcker han flakmoppens säregna vägegenskaper. Hadar, som bara har kört tvåhjuligt, lyckas lyfta innerhjulet i första kurvan. Men moppen går bra och helhetsintrycket och priset gör att Hadar omgående slår till.

Flakmoppen trivs på landet
Min kompis, som är en händig man, ger sig snart i kast med att tillverka lämmar till flaket. Det är gjort i ett nafs. Tanklocket ersatte han med ett lock från en vaxdunk. Fungerade perfekt. Sedan var HPD:n klar för landsvägen
.
Hadar, som också har ett antal fyrhjulsdrivna fordon ses sedan dess mest på flakmoppen. Den har blivit hans vardagsfordon. Den går till centrum en dryg halvmil bort där det finns mataffärer, post, bolaget, apoteket osv. Eftersom Hadar bor på landet, på Ekerö, strax utanför huvudsta den, så är flakmoppar ett naturligt inslag.

Loja seniorutflykter.
Då och då så har Hadar och jag våra egna moppeutflykter på vägarna runt hans domäner. Hadar har fyra moppar så jag använder oftast en av hans. Det är några mil till Hadar från mig och lite långt att kuska med egen moppe i 30 km i timmen. Min favorit är hans blå Puch med automat. Den fick Hadar av en systerson som skulle flytta utomlands. Moppen låg slängd under en trappa (!) Grabben tyckte att den inte gick något vidare vilket nog berodde på att han vägde sina modiga 130 kilo... Puchen var lite drögig från början men efter att fått förgasaren rengjord och injusterad- nål och munstycke osv, så är den nu en skön maskin. Flakmoppen är Hadar inkörd på, så den brukar han ta. Ett flak är perfekt för matsäckskorg, reservdunk, verktyg och annat nödvändigt.

Mopedintresset smittade.
Hadars moppeintresse började av en slump när han övertog Puchen. Ganska snart smittade det av sig på hans fru. Hon ses alltsomoftast åkande på Puchen som blivit hennes favorit. Och att bli hämtat av Hadar vid bussen efter jobbet uppe vid landsvägen med flakmoppen har hon inget emot. Frun sitter på flaket och sedan bär det av på två kilometer grusväg. Det här är en sann historia. Idag, tio år senare, har Hadar flakmopeden från Rotebro kvar. Sachsmotorn är renoverad. Och frun som nu är pensionär använder flakmoppen. Artikeln har varit publicerad i Club Victorias medlemstidning, MopedBladet.

Första titten på ett objekt går till Enköping. Säljaren = figuren som syns på bilden, gör fruktlösa försök att få igång Puchen. Först med färsk bensin och sedan med en fön. Då tar jag fram min kamera - och då försvinner figuren i ultrarapid. Vill tydligen inte fångas på kort. Säger ingenting. Den presumtive köparen till höger.
Även nästa gång som min kompis ska titta på en flaka så lånar han grannens pickup. Bra att ha om det blir affär. Och det blir det; moppen i Rotebro går bra och helhetsintrycket och priset gör att Hadar omgående slår till på HPD:n; en Fram-King med Sachsmotor och Rextank.
Hadar och jag har egna mopedutflykter på vägarna runt hans domäner. Han har f.n. fyra moppar så jag använder oftast en av hans. Min favorit är den blå Puchen med automat. Flakmoppen är perfekt för matsäckskorgen, reservdunk, verktyg och annat nödvändigt på utflykterna.
Närbild på HPD:ns maskineri. Originalmotorn är ersatt av en fläktkyld, treväxlad Sachsmotor från 1965. Tanken kommer från en Rex. Årsmodellen på ramen kan vara sent 60-tal.