Valborundan 2017

Valborundan, MC-propaganda!
 
Förspel. 2016 körde jag Valborundan för första gången. Då körde jag på frugans Honda CB 400 årsmodell 1981. I år tänkte vi köra båda två. Då uppstod ett problem. Vad skulle jag köra med? Min Huskvarna 256A från 1967 har inte varit i gång på ca 10 år. Skulle jag hinna få den klar att tas i bruk? Ett problem är att man är en "samhällsresurs" (pensionerad bussförare som arbetar timtid (blir mellan 50% - 100%)). Ett annat är att vi bara har ett kallgarage att arbeta i. Ett tredje är tiden. Har föreningsuppdrag i ett par föreningar. Arbetet har man ju för att kunna sätta guldkant på tillvaron. Ex hålla sig med husvagn, vara roadracingfunktionär, ha 3-4 motorcyklar och köra med dom så det kan man ju inte säga nej till.
 
Men det finns en lösning på allt. Jag har sökt efter en Honda CX 500 sen min gamla blev påbackad och skrotades. Hitta en på CX-klubbens hemsida. Den fanns i Ulricehamn. Eftersom svärmor bodde i Skara, hon avled i januari och begravdes i februari, så bestämde vi att efter begravningen göra en utflykt till Ulricehamn och titta på den. Det var en 1982:a Custom. Jag har aldrig varit någon custommänniska, mer toringtypen. Men maskinen var i bra bruksskick med vindruta och packväskor så det blev affär. Eftersom februarivädret inte passar för MC-körning och jag vägrar transportera hem en MC på släpet så kom vi överens om att hämta den när vädret blev mer gynnsamt.
 
Tiden gick och tiden för Valborundan närmade sig. Sade åt chefen att den 16-18:e maj kan jag inte arbeta. Han blev inte glad, det var kris på bussförare så han fick köra själv. Den 16:e kl. 06.18 klev jag på tåget i Hedemora och åkte till Ulricehamn. Kom fram vid 13.30-tiden efter fyra byten. Där mötte mig Per Gunnar Risholm, säljaren, för transport sista biten till Tvärred. Där stod hojen klar. Per Gunnar hade laddat batteriet, pumpat däcken och fyllt tanken. Den är liten, bara 11 liter.
 
Efter byte till MC-kläder (allvädersställ) och lastning av hojen bar det iväg hemåt. Tanken var att ta småvägarna genom Värmland och komma hem den 18:e på eftermiddagen. Därför ställdes färden mot Trollhättan. Före trollhättan började det småregna. Passerade och fortsatte mot Karlstad. Regnet ökade och magen och tanken var tomma. Stannade i Frändefors för tankning, matintag och övernattning på ett vandrarhem. Hoppades på bättre väder till nästa dag.
 
Morgonen kom. Tittade ut. Fortfarande regn. På med kläderna och iväg med förhoppningen om uppehåll under dagen. Men regnet fortsatte. I bland låg molnen på backen så sikten var urusel. Körde långa sträckor på heljus för att synas av mötande. Eftersom vädret inte inbjöd till studier av gamla bruk och industrimiljöer (historieintresserad) beslöt jag att åka hem direkt.
 
Kom hem kl. 18.30 samtidigt som frugan kom från arbetet (hon är också "samhällsresurs" och kör buss på timtid). Av med MC-kläderna. Trots att dom var blöta utvändigt hade det inte gått igenom. Vindrutan hade fungerat bra. Den hade "vingar" som gav skydd för händerna så jag hade bara behövt använda två handskpar. Hade bara hunnit äta så ringde chefen. Vi hade mötts mellan Borlänge och Säter. Kan du arbeta i morgon blev frågan. Vad tror ni svaret blev? Snäll som man är så blev det "Ja".
 
Under helgen hann jag justera växelpedalen och tvätta  hojen. Inget mer.
 
Den 25:e kl. 07.30 bar det iväg till Valbo för Valborundan. Tankade fullt i Valbo Köpcentrum. Det var fler ån mig som gjorde det. Kom fram till startplatsen ca. 09.15. Anmälde mig och fick mitt startnummer, nr 29. Tyvärr hade det dåliga vårvädret och det myckna arbetet gjort att frugan inte kommit ut på hojen. Turen från Ulricehamn blev min premiär, ca 70 mil på ett bräde. Därför avstod hon från deltagande.
 
Fyllde upp med en macka och en kopp kaffe. Gick runt och tittade på alla fina MC. Många hade lagt ner mycket tid på att vaxa och polera så det blänkte både här och där. Exempelvis den Rex Midget Sport, 1938, körd av Bo Nordmark från Sandviken. I mina ögon var skicket som om den kom direkt från produktionsbandet. Som framgår av bilden (DSC0011.jpg) var det inte bara jag som beundrade den.
 
Jag är inte något proffs på alla tekniska lösningar men en del har man ju sett genom åren. Den lösning som är på den av nr 27, Rolf Andersson, körda Fram Viktoria, 1952, (DSC0012.jpg) har jag inte sett förut. Verkar vara en variant av plungerfjädringen.
 
Behövde man en spegel så kunde man bland annat söka sig fram till nr 142 och spegla sig i tanken på den Puch 150 TL, 1951, som kördes av Kenneth Dahlström, Hudiksvall. Men det var inte bara tanken som blänkte utan hela MC:n. Även denna verkade komma direkt från fabriken.
 
Men Valborundan är inte bara öppen för MC i utställningsskick. Även "vanliga" (som min CX500C, 1982) är välkomna. Dom behöver dessutom inte vara i originalskick. Exempelvis fanns det med en CX500C, 1981, (bilder DSC006 + 007jpg) med nummer 5 körd av Håkan Eriksson, Sandviken. Den är ombyggd och stylad som Militär-MC. i militärgrön färg och med terrängdäck. Dessutom med dubbla avskärmade lampor för mörkerkörning, jeepdunk, spade, yxa och många fler detaljer.
 
Ett exempel på bruksskick och annan typ av fordon var den Vespa V30, 1951, nr 98, körd av Ola Gustavsson, Årsta, som gjorde reklam för Vespa-clubb Stockholm. (Bild DSC0019.jpg) Den lilla 125 cc-aren gick som ett skållat troll. Såg den flera gånger efter slinga.
 
Efter förargenomgången där speakern uppmanade deltagarna att stanna till prisutdelningen som skulle bli extra pampig eftersom MCHK Riks gått in som sponsor. Starten skedde 2 och2 med 1 minuts mellanrun. Startkortet var av samma typ som 2016 med plats för frågesvar, mat- och fika-markering och hanterades på samma sätt på kontrollerna.
 
Första delen gick genom odlingslandskap med gårdar mot Gävle. Under E16 körde vi genom en smal tunnel i storlek gångtunnel. Genom Gävle körde vi bland annat genom det fd. regementsorådet vidare genom industriområden, villa- sommarstugeområden ut till Karskär där kontroll 2 var och vi fick fika (bild DSC 0023). Därifrån gick färden vidare mot Furuvik och Skutskär.
 
Vid Älvboda leddes vi ner mot älven där kontroll 3 var. För att komma vidare var vi tvungna att köra över på en hängbro som normalt var förbjuden för motorfordon (bild DSC 0025.jpg) Där leddes vi in på en väg ut mot havet och Rullsands Camping där lunchen serverades. Den bestod av lasagne (inte min favorit men jag lyfte bort översta lasagneskivan så gick det bra). Polisen verkade ha en lugn helg. Större delen av dagen följdes vi av tre MC-poliser.
 
Färden gick vidare upp mot Älvkarleby och Älvkarleö där kontroll 4 fanns. En otroligt vacker sträcka. Vi körde över älven på kraftverksdammarna vid Lanforsen för att komma till Älvkarleö. Har sagt åt frugan att det skall vi åka i sommar 3-4dagar och kolla runt.
 
Efter det vi kört under E4-an tog bebyggelsen i stort sett slut. Nu var det mest skog med något enstaka  hus. I Ärtvreten i Åsbo var kontroll 5. Där hade man garderat med trafikfunktionär med gul flagga eftersom man var tvungen att svänga vänster över vägen (Bild DSC 0031). Vi körde vidare genom mestadels skog till kontroll 6 i Hästbo. Därifrån vidare till målet.
 
Tyvärr var jag tvungen att åka hem direkt efter målgång. Hade ett stort arbete som måste vara klart 08.30 morgonen efter. Men prislistan fins ju på Vebben och där har jag sett att nr 146, Mats Andersson Gävle, Suzuki Katana 1100 1982, hade 20 rätt på tipsfrågorna. Jag hade 13 rätt och blev 73:a, alltså mitt i fältet.
 
Jag kallar arrangemanget för MC-propaganda. Utöver de som officiellt startade så var det minst lika många som följde rallyt på yngre MC. Även en del gammel-mc körde utom tävlan. Nästan över allt fanns det publik efter vägen. I bebyggda områden satt folk på trädgårdsstolar och vinkade och applåderade när vi kom. Till och med ute i skogen fanns det publik. Toppen var de som kört ut med sin campingbuss, dragit ut soltaket, plockat fram campingmöblerna och satt och fikade där det fanns en mötesplats.
 
Alla deltagare var inte tvåbenta, det fanns även fyrbenta (Bild DSC0028).
 
Hur många kommer ihåg dessa märken (Bild DSC0036).
 
Jan Ekman
Hedemora