”Säkerhet” – vad är det?

  Alla som färdas på en gammelhoj vill ju att färden ska bli så angenäm som möjligt. En viktig del i den upplevelsen är förstås att man ska känna sig ”säker”. Knarren ska vara servad, tankad med ny bensin, oljan kollad och ringarna pumpade till rätt tryck.
   Den personliga utrustningen då? Jo, den är faktiskt minst lika viktig. Hjälmen är naturligtvis den detalj som hamnar överst på denna lista. Många tänker inte på att detta är en ”färskvara”, när det handlar om att ge ett fullgott skydd. Plasten åldras och redan efter 3-4 år blir den sprödare och hjälmen ger inte längre samma säkerhet. Så, ”morfars gamla potthjälm” bör nog ligga kvar på hyllan tillsammans med de andra nostalgiprylarna. Möjligen kan den plockas fram vid någon parad eller uppvisning, då man vill visa upp sig i en tidsenlig stass.
   Kängor! Riktiga mc-boots ska det givetvis vara. Vanliga lågskor eller gympadojor är helt förkastligt. Tyvärr ser man detta alltför ofta. Vid en eventuell omkullkröning är det ofta fötterna som tar mest stryk. Det är också dessa skador som är svårast att läka.
   Overall eller jacka/byxor ska också vara avsedda för mc-bruk. En äldre eller enklare utrustning kan kompletteras med ryggplatta och andra skydd som inte syns.
   ”Den gulgröna västen” är det tyvärr många som väljer bort med motiveringen att det ser larvigt ut. Det är du som gör valet, men tänk på att de flesta trafikanter (läs bilister) tar mycket liten hänsyn eller notis om vår rätt att finnas på vägen!
   ”Avrostning” = om du inte har kört mc nyligen bör du träna lite hemomkring, innan du ger dig ut på längre utflykter. Balansen och förmågan att hitta reglagen behöver med all säkerhet lite uppfräschning. Att behärska hojen innebär ju inte bara att vrida på gashandtaget utan framför allt att kunna svänga, bromsa och växla i rätt tid. Öva, öva, öva!

ChrE 2009-08-27